Diskrepanser i PSOE-UP-regeringen över lagen om sexuella friheter

De första allvarliga skillnaderna i tillvägagångssätt dök upp i koalitionsregeringen på uppdrag av lagen om sexuella friheter. Roten till meningsskiljaktigheterna skulle ligga i båda tekniska skäl samt bakomliggande filosofi.

Enligt den del av regeringen som stöds av Unidas Podemos, är det nödvändigt att gå vidare till tydliga och starka framsteg som tydliggör den verkställande maktens progressiva vilja, men det påståendet kolliderar med andra visioner, närmare juridiska och processuella krav, som kommer från den "socialistiska" sidan.

Lagförslaget om sexuell frihet kom i dag för analys av ministerrådet, efter att textförslag utarbetat av jämställdhetsministeriet under ledning av Irene Montero.

Texten verkar var från början mycket ambitiös och berörde mycket olika aspekter av sexuell frihet, och däri låg problemet. Justitiedepartementet, som leder socialisten John Charles Field, upptäckta intrång i mycket olika områden: vissa ändringar i strafflagen förutsågs i strid med högsta domstolens rättspraxis, vissa autonoma befogenheter invaderades, den kom in inom tillämpningsområdet för lagen mot könsvåld och frågor om framtidens "Barnlag" reglerades. studiefasen.

Texten en gång överlämnats till justitieministeriets "korrigeringar", Jämställdheten har inte gillat det, där man har känt att man "satte käppar" i hjulen för den sociala utvecklingen. I Podemos insisterar de på måste "ta bort" juridiska hinder, efter terminologin i artikel 9.2 i konstitutionen, istället för att underkasta sig dem att trampa på bromsen, vilket är vad de verkade göra i rättvisan. Från Justitie uppgavs däremot att Normer med allvarliga brister i lagstiftningstekniken kan inte implementeras som senare ogiltigförklaras i domstol eller som genererar motsättningar med andra rättsliga normer eller kompetenskonflikter.

den Friktioner har överskridit grupperna i deputeradekongressen, där Pablo Iglesias skulle ha uttalat fraser som: "i tekniska ursäkter tror jag att det finns mycket frustrerad machismo."

Det verkar äntligen som det finns en vilja att stryka bort ojämna kanter, men den sammandrabbning som upplevts idag (och som hade legat latent i flera veckor) mellan vissas ambitioner och de andras vädjan till verkligheten är kanske en väckarklocka: På ett eller annat sätt kommer det att bli nödvändigt att lyckas passa in båda visionerna, delvis oförenliga, i den framtida styrningen av regeringen.