Regeringens alternativ enligt undersökningsgenomsnitt

Vad mätningarna säger nu kanske inte har något att göra med resultatet den 26 juni, om det var val den dagen. Vi vet att aktuella undersökningar kan ha fördomar som gör deras data värdelösa. Och vi vet att från och med nu till dess kommer många saker att hända som kommer att få allt att förändras.

Men låt oss göra operationerna som om vi inte visste allt ovan, och anta att 26-J representerar en sista chans, där parterna nu kommer att tvingas komma överens, eftersom samhället inte kommer att tolerera ytterligare sex månader av förlamning. Då kommer avstå från att rösta förmodligen inte längre vara ett tolererat alternativ: samhället kommer att kräva ett aktivt engagemang för att bilda regering. Om så är fallet, och om de nuvarande uppgifterna förblir oförändrade till 26-J, vilka regeringsöverenskommelser kommer att vara möjliga?

1. ÖVERSTORA STOR KOALION

Regering med stor majoritet och möjlighet att genomföra grundlagsändringar. Dess största nackdel skulle vara intern instabilitet, eftersom den stöds av parter med olika intressen. Dessutom skulle det lämna Podemos/UP som den enda verkliga oppositionen, som lätt skulle kunna dra nytta av eventuellt socialt missnöje, att försöka ta makten i följande val.

2. GAMLA STORA KOALIONEN

PP, avvisat av Ciudadanos, flirtar ibland med denna idé. Denna regering skulle ha tillräckligt med stöd för att vidta alla föreslagna åtgärder, även om den skulle behöva externt stöd för de mest långtgående konstitutionella reformerna, eftersom den inte når två tredjedelar av kongressen. Dess största nackdel, förutom de interna spänningar som skulle uppstå med tanke på den historiska konfrontationen mellan de två partierna, är att den skulle ha en opposition med två huvuden (Podemos och Ciudadanos). Oppositionen skulle dra fördel av regeringens inkonsekvenser för att försöka störta PP och PSOE och ersätta den med en ny Ciudadanos/Podemos bipartiskhet i de följande valutnämningarna.

3. CENTER-HÖGER KOALION

Med en knapp majoritet kommer den att klara sig på egen hand, eller genom att få lite extra stöd. Som en fördel är det pakten som får ett mer sammanhängande antal mandat och som maximerar närvaron i båda partiernas regering. Ideologiskt skulle hans program vara ganska genomförbart och skulle ha få interna motsättningar. På minussidan skulle det möta en kraftfull front som skulle kunna blockera konstitutionella reformer och vinna över socialt stöd om regeringens åtgärder misslyckas med att förbättra den ekonomiska situationen.

4. CENTRUM-VÄNSTERKOALITIONEN

Omöjlig.

5. FÖRÄNDRINGSKOALION

Det är så Sánchez döpte det, även om förändringen som var och en av de tre partierna föreslår är olika, och det skulle vara dess största interna motsägelse. På platser skulle den bli över, så mycket att den inte skulle behöva den förenade vänstern strikt, även om den förmodligen skulle inkludera den för en bildfråga. Dess stora nackdel är att det skulle lämna Folkpartiet på ett fat en opposition som skulle lyfta fram de interna inkonsekvenserna att försöka återvända till regeringen med en klar absolut majoritet. För övrigt skulle troligtvis ett av de tre regeringspartierna lida skada och skulle kunna skriva på sin dödsdom.

6. VÄNSTERKOALIONEN

Omöjlig.

7. VÄNSTERKOALITION MED NATIONALISTER

Nationalisterna skulle bidra med de tjugo mandat som denna koalition behöver för att vara genomförbar. Dess fördel skulle vara tvärgående, genom att komma överens om mycket olika samhällssektorer. Dess största nackdel är den uppenbara motsättningen mellan PSOE:s program och de katalanska nationalistpartiernas program i fråga om folkomröstningen.